En annan gång var när vi red på fältet, jag red först och red ner för en liten kulle och plötsligt började han gallopera, jag höll mig kvar och lutade mig bakåt och drog i tyglarna allt vad jag kunde men han bara fortsatte, till slut kunde jag inte hålla kvar utan trillade av, Flipp sprang sedan ut på fältet och började beta. När min ridlärare sedan försökte hämta honom sprang han bara iväg och det slutade med att jag fick gå bredvid min ridlärare resten av lektionen och hon fick hämta honom när lektionen var slut...
Medans han stod på ridskolan hade vi inte kommit så långt i ridningen och hade varken börjat gallopera eller "hoppa" (alltså hinder över 30cm typ)
Även om han busade ganska mycket tyckte jag verkligen om denna lilla svarta ponny!
Det gjorde dock inte mina vänner som red. Då var det många i min klass som red och nästan alla sa samma sak... "Gillar du Flipp!? usch han är jätteelak, jag hatar honom!"
Usch var så arg på mina vänner just då....
Han ägs ju av Vedbände och varje sommar åkte han hem men han brukade ju komma tillbaka till hösten.
Sedan var det en vår, när folk började prata om att Flipp skulle åka hem.. Jag tyckte ju inte att det var så konstigt, det brukade han ju göra! Men sedan sa någon att han inte skulle komma tillbaka...
Och när jag var säker på att han faktiskt inte skulle komma tillbaks, då var mitt hjärta krossat.. Jag grät i flera dagar...
På den tiden visste jag inte vad "Vedbände" var för något. Och en julafton när vi satt hemma hos mormor satt jag lite vid datorn, och hittade en youtube film om honom, en som en tjej i stallet hade gjort.
Och till den satt jag och grät i mormors arbetsrum. Länge...
När jag väl visste att han stod på Vedbände ridläger tjatade jag länge, länge på mamma att få åka på ridläger dit... Och hon svarade alltid att "det är bara att välja, kvilla eller vedbände" och Kvilla kunde jag inte välja bort...
Jag var så rädd att Flipp skulle hinna..ja dö innan jag kunde åka dit, för han börjar bli rätt gammal... han är nämligen född 89...
Men har fått lite "uppdatering" från mina vänner som varit på vedbände om att han fortfarande verkar ganska pigg, så jag lär ju träffa honom nästa sommar...
Jag saknar honom grymt mycket och längtar sååååå hääääär mycket på att få träffa honom igen...
Har inga egna bilder på honom utan lånar en bild från VRK´s hemsida
Att skriva detta väcker många minnen... hoppas ni orkade läsa ;)
Kram Tova

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar